Att detta inte är Värtans år är ju helt uppenbart. Efter fyra raka säsonger i toppen strider vi nu i den nedre regionen. Skadorna på nyckelspelare har varit långa, personliga misstagen i vårt försvarsspel och målvaktsspel har varit många och under våren blev vi rejält straffade för detta med många många många poängtapp. De senast matcherna har målvaktsspelet varit galant och backlinjen varit intakt, vilket har gjort mycket för vår stabilitet. Två raka kryss efter bra insatser kunde varit sex poäng mot topplagen. Nu var det dags att spela oss fram till ett tryggt läge i tabellen, motståndaren Reymersholm med en stark trend ville annat.

Matchen inleddes svagt av Värtans IK, vi lät deras istället för våra långbollar skapa oreda. Reymersholm vann alla dueller och Värtans IK såg ut som småungar gentemot de starkare Reymersholm, det mer desperata Reymersholm som efter en del misstag gick ifrån till 2-0 den första halvtimmen och vi var pressade och irriterade. Att 11 spelare glömt att koppla på det som gör fotbollspelare bra;  hjärta, lungor och benstomme är ju helt otroligt. Vi gick till halvtidsvilja med en känsla av skam, vi hade inte varit i närheten av vad vi kan.

I halvtidsviljan enade vi oss, släppte ut all onödig energi för att skapa en framtidstro och en vilja att ta oss tillbaka för vinst. Vilken halvlek det blev?

Vi skapade bollövertag direkt och vi forcerade fram som en ångvält på våra kanter och dumpade in hörnor där den ena kanonräddningen efter den andra gjordes av matchens gigant målvakten i Reymersholm David Ahlenius. Man tänkte att om vårt målvaktspel hade varit så under våren så hade vi idag haft många poäng mer. Det var nog hans livsmatch, lite övernaturligt för division fyra, stort grattis och gör inte om det mot oss.

I den 56:e minuten så räddade Reymersholm mittback med en klockren tippning det övergivna målet, soklarstraff och såklart skulle det varit gult kort med utvisning för vilda protester 5 minuter senare. Marcus Vivstam lurade målvakten och vi hade fått känning.

I den 60:e minuten så kapas Marcus Vivstam med en nedsparkning mot hans knä, en osäker domare får här hjälp av sin assisterande för att plocka upp ett gult kort som blir rött efter att noga läst vilka han tidigare varnat.

Bollinnehavet blev 95-5 efter utvisningen, vi försökte och försökte men målvakten samt vår oförmåga stod ivägen. Vi skapade 14 hörnor sista halvtimmen och såklart så var kompisarna med och hjälpte den skicklige målvakten till att freda sig.

Resultatet stod sig och nu hoppas vi att våra avstängda samt två av de skadade spelarna är tillbaka på torsdag när ännu ett bottenlag kommer på besök.

Nya tag och ny kraft så skall vi ro detta iland. Stort Grattis till Reymersholm.

/Roger Mellin